Av olika anledningar har jag idag tänkt mycket på en krönika som Ingemar Unge, en fantastisk och helt galen människa som jag fick förmånen att lära känna under min praktik på Tidningen Vi, skrivit om självförtroende (i marsnumret):
"Nu sitter jag och funderar på att avskaffa begreppet självförtroende, som särskilt unga flickor anses lida brist på. Orsaken till detta förslag är att jag inte tror att det finns något självförtroende. Hos någon. /.../
Allt som är gott och fint och bra har fötts ur osäkerhet, tvivel, kamp, ångest, vånda, inre diskussion, ständiga omprövningar - ur tvärsäkerhet och gott 'självförtroende' kommer ingenting annat än inbilskhet, dumhet, dryghet och felsyn.
Självförtroendet skapar ingenting.
Känner du dig osäker och värdelös och tvivlar du på din förmåga och är allt hopplöst och svårt och framtiden svart?
Bra - då gäller det att inte bygga upp något självförtroende utan att skaka fram lite vilja, lust och jävlar anamma och envishet i trots mot all osäkerhet.
Osäkerheten ska inte bort, den är myllan för det som ska växa fram."
Han är en vis man.
1 comment:
så sant som det är sagt, och helt plöstligt känns det ganska bra att vara osäker och vacklande och hela tiden på sin vakt för att något ska gå galet
Post a Comment