Dr Phil svarade aldrig på mina mail om att få sitta i publiken (hallå, vem tror han att han är?!), men som tur var fick jag en biljett till The Tonight Show med Jay Leno istället. Det var verkligen hur kul som helst. Jag satt på första raden, bredvid en galen brutta från Boston som visade brösten för Jay Leno, sprang upp och dansade på scen innan sändning och var allmänt skrikig. "I looove your glasses! They are sooo cute!" utropade hon när hon fick syn på mig i början av showen. I slutet, när Jay Leno gav henne sin halvätna kanelbulle (han bakade bullar med en av gästerna i programmet) för att få tyst på henne, blev hon fullständigt till sig i trasorna. "Can you believe it?! He gave me his cinnamon roll! I am just such an open person, you know. Like, when I saw you, I commented on your glasses right away. That's just who I am! Want to taste some?".
I declined.
Los Angeles var en härlig stad, som det faktiskt, med lite möda och efter ett par återvändsgränder, går att ta sig runt i även om man inte har bil. Alla vi mötte var jättetrevliga och oerhört hjälpsamma. Det finns en del konstiga människor som vandrar runt på gatorna också förstås, men attityden mot dem är inte som i Sverige. När jag stod och väntade på flygbussen i fredags, satt det en hemlös man vid en papperskorg och fräste och skrek som om han vore besatt. Kommentar från paret som stod bredvid: "He must be having a rough day. God bless him".
No comments:
Post a Comment