Bröllop i Ljungskile

Ljungskile camping har ett guldläge uppe på hällarna med utblick över Orust. Fotnot: 300 kr/natt för en stuga är billigt av en anledning.

Kärlek på en rastplats

Morgonstund

Utsikt från tåget strax efter klockan sex på morgonen.

Högtidligt

Även om en del av mig av okänd anledning inte ville erkänna det, så var det faktiskt rätt så härligt att stå där i samlingen. Bland alla olika som kommit för att få le och förundras lite. Jag har till och med köpt majblomman i år. (Får man vuxenpoäng för det?) Imorgon studentsångarna i Lundagård. Sen har våren kommit.

Första gången

Lillaysterns valpar ute i skogen för allra första gången. Ett äventyr. Tyckte vi alla alla. Mamma Chilli sprang på dem och knuffade omkull de små liven, som, efter viss tvekan, sprang runt som galningar. De somnade av utmattning så fort de kom hem.

Macro

Första bilden med mitt nya objektiv, Sigma Macro 105mm F2.8 EX DG. Har längtat i över ett år! Bilden är inget underverk, men dock min allra första och måste därför föras till handlingarna. :-) GLAEDELIG PÅSK!

När man inte vet

Måste tipsa om SvD:s serie om "kvartlivskrisen". Så bra.

"Nina" skriver i dagens tidning: "Efter att ha läst första delen satte jag mig ner och bara grät. Det var som en tung börda lyfts från mina axlar och jag fick läsa om något som jag hela tiden känt, men inte kunnat sätta ord på. Jag är 25 år och /../ kan se tillbaka på de senaste åren och känna att alla beslut jag tagit har känts helt rätt och samtidigt helt fel."

Jeanine Strömberg skriver: "Det blir mer och mer press på den enskilde individen att lyckas i en allt mer hårdnande konkurrens på en tuff bostads- och arbetsmarknad. I medier förmedlas ständigt bilden av vad det är att vara framgångsrik och lyckad. Man ska ha ett statusjobb, tjäna bra, vara lycklig och vacker och ständigt vara påväg mot mer och bättre. /.../ man ska helst inte vara mer än runt 30 innan man uppnått det mesta."

Jag håller med om allt som tas upp och känner också igen mig i mycket. Hur "pressen" stressat och oroat och hur jag ibland bara längtat efter att få sitta i en fiskebod på Gotland...

SvD:s serie är mycket läsvärd.

Del 1: Knappt vuxen, redan gammal

Del 2: Livsval får många att skärma av

Del 3: Skammen att inte vara perfekt

Del 4: Många läsarbrev om kvartlivskrisen

Hmmm

Märkligt samtal 1

(Jag är ute och går med min systerson i vagnen)

Gubbe 85+ (närmar sig med stora steg): Får jag också åka?
Jag: Nej… vagnen är nog lite för liten
Gubbe 85+ (tittar på Emil): Vilka vackra drag han har
Jag (anar ugglor i mossen): Ja, det är min systers son
Gubbe 85+ (tittar på mig): Ja men, då är han ju lik dig
Jag (ler): Vi ska skynda oss till tåget nu
Gubbe 85+ (skrattar): Jaså, får man följa med?

Märkligt samtal 2

(Jag sitter på tåget mot Lund, på sätena utanför toaletten. Kvinna 50+, solariebränd och väldigt rynkig kommer ut)

Kvinna 50+: Ouh, det är verkligen inte trevligt att gå på toaletten här, men måste man så måste man
Jag (läser min tidning): Ja
Kvinna 50+: Men jag har med mig en sån här vet du, den är hur bra som helst (tar upp en liten flaska med bakteriedödande gel som hon smörjer in händerna med)
Jag: Ja, men det är ju jättebra
Kvinna 50+ (smörjer för fullt): Ja, att tvätta händerna är viktigt. Jag har med mig den här när jag går och handlar. Man tar ju i så mycket grejor och man vet aldrig var folk har haft händerna.
Jag: Nej, det vet man ju inte
Kvinna 50+: När mina barn var små så fick de alltid tvätta händerna så fort de kom in. Deras kompisar tyckte det var konstigt när de var hemma hos oss men jag sa att ni måste tvätta händerna annars blir ni sjuka
Jag: Jo det är klart, men deras kompisar har väl överlevt fastän de inte tvättade händerna lika ofta?
Kvinna 50+: Ja, fast mina barn har bara haft maginfluensa en enda gång var och det är tack vare att de tvättat händerna så ofta
Jag (som aldrig haft maginfluensa): Mmmm
Kvinna 50+: Fast det får ju inte bli för mycket såklart. Jag läste en bok som heter ”När tankar blir till tvång” och den kan jag rekommendera om man har funderingar kring sånt här.

Ny favvolåt

Rihannas "I hate that I love you"
(Yes, jag inser att jag är som ett Bregottpaket... men jag står för det!)

Is

Jag längtar till sommaren. Eller rättare sagt, till nångång i april. När det är kallt men man känner värmen i hörnet och ser i solen att den snart är här.

Lyssnade på Eva Dahlgren på Mejeriet i Lund igår. Vilken fantastisk röst hon har. Bättre än på skiva. Jag tänkte inte så mycket under konserten, utan vaggade mest, som en halt anka fram och tillbaka (och lite orytmiskt, har aldrig rört mig till ballader så länge på en och samma gång, förutom kanske i lågstadiet).

Men när jag tänkte så tänkte jag på svenska gudstjänster. Och hur tråkiga de är. Jag kan förvisso räkna gångerna som jag suttit i bänken på mina fingrar, men varje gång har jag blivit lika besviken.

Tänk om orgeln och stenålderstexterna och wellpappsalmerna kunde bytas ut mot en tiondel av den inspiration som en människa har, som levt sitt liv och vågar öppna sitt hjärta och berätta om all osäkerhet och ånger och de drömmar som funnits där. Och gitarr och lite vackra toner som klingar i blodet. Då skulle jag gå.

Eva Dahlgren berättade att hon nyligen blivit ombedd av Svenska kyrkan att skriva en ny psalm. En trösterik psalm för människor i sorg. Med modern text. Hon ville gärna och kände att hon skulle kunna skriva en sådan visa. Men så kom frågan, när allt var diskuterat och bestämt, "Tror du på Gud?". För det var hon tvungen att göra.

Så hon funderade och grubblade och gick promenad efter promenad och bad Gud om tecken. Inga brinnande buskar eller så, bara ett enda litet, litet tecken, på att hon gjorde rätt.

Men inget hände på flera veckor. Så hon bestämde sig för att hon inte vill försöka tro på Gud längre och tackade nej till att skriva psalmen.

Jag tror att Eva Dahlgren står närmare det vi kallar Gud, än många, många människor inom Svenska kyrkan.

Det var en mäktig konsert. Avslutar med att citera henne:

Friheten är en flyktig vän.
Varje dag står ny att vinna den.
Liksom dig själv, och den du vill vara.

Barnvakt

Skulle gått ut ikväll, men på grund av force majeure ställdes planerna in. Istället föll min lott på att vara barnvakt åt den lille parveln, som inte vill något annat än att vara hos sin "mammmammmaaa". Efter två timmars skrikande sover han nu äntligen. Funderar nästan på att sadla om till barnskötare, tre examina till trots. Behöver ett jobb! Satte i halsen när jag läste Sydsvenskans jobbannons inför sommaren. Deras vikarier ska helst ha tre års erfarenhet i bagaget och redan ha ett jobb i dagsläget, men ändå vilja söka till Sydis, för att man antas vilja "testa något nytt".

Testa nytt i all ära, men under en sommar?! Som sökande förväntas du alltså ta tjänstledigt från ditt andra jobb för att jobba som vikarie på Sydsvenskan under ett par förgängliga sommarveckor. Need I say more om arbetsmarknaden för oss nyutexaminerade journalister?

Jag hade kunnat skriva om annonsen åt dem:

”Är du en av alla dem som trodde att du kunde skriva redan innan journalistutbildningen, men som tog dig igenom flera års studier ändå, för att visa för arbetsgivare svart på vitt att du faktiskt är en vettig person?

Kul för dig. Men vi kollar fortfarande inte på din ansökan.

Nu söker vi dig med ett annat sorts driv bakom pennan. Inför sommaren letar vi efter vi ett antal hungriga reportrar som vill skriva om malmöbarnens sommarlov, testa GB-glassar i värmen, recensera utebion i Folkets park och ringa semestrande kommunpolitiker för att få kommentarer till dödfödda artiklar om niondeklassarnas matvanor och nedskräpning i Hjärup.

Du har antagligen en fast tjänst på SvD, DN eller Dagens Industri, där du arbetat i ett antal år och tjänar bra med pengar. Åren då du harvade som lokal kommun- eller allmänreporter reporter är förbi, men har gett dig ett ovärderligt nätverk. Naturligtvis kan du även fotografera och hoppa in som webbredaktör, videoreporter och redigerare på kort varsel.

Välkommen med din ansökan!"

Suck.

Detta ska, hursomhelst, föreställa ett försök att skriva lite, som andra bloggare gör. Tycker faktiskt det är underhållande att läsa andras personliga inlägg, där de skriver att de bakat sockerkaka, att de snart ska dricka varm choklad, att de gick en sväng på söder och såg ett par sjukt fina mjukisbrallor. Und so weiter. Kan bara av någon anledning inte förmå mig själv att publicera sådant. Tror jag har en inbyggd tråkighets-vanföreställning om mig själv.

Lyssnar nonstop på Justin Timberlakes "Losing my way". Så grym. Och skön att dansa till. Hade jag fått vara en enda artist i hela världen hade jag velat vara Justin. (Skulle för övrigt gärna vilja ha honom här hemma i soffan).

Är det någon som vet varför tanter färgar håret lila så får ni gärna höra av er. Har funderat över detta sedan jag såg den första sockervaddsbullen när jag var tonåring, och hela spörsmålet väcktes åter till liv häromdagen, när jag såg en tanta med en extremt syrenfärgad kalufs här i Höör. Vad kan de möjligen tänka när de ber frisörskan om färgen? Eller är det frisörkåren som har en sorts hemlig pakt där de kommit överens om att få alla gamlingar att se ut som Simpsons-figurer bara för att det är kul? Kan inte erinra mig att jag sett lila tanter i andra länder.

Har ikväll sett melodifestivalen - detta fasansfulla jippo (och Kristian Luuk) - mot min vilja. Ska dock erkänna att Sanna Nielsens "Empty Room" var väldigt vacker. Vet hur det känns att sakna någon så. Rafsade ner texten på en gammal tidning, bara för att ha den. Kunde inte sagt det bättre själv.

Till sist vill jag utfärda en varning. I vårt samhälle finns det många konstiga människor - en del står väsandes i en busskur sent om natta med salivet rinnande nerför hakan, andra går på Lunds gator med en skylt om vem som mördade Olof Palme, en del är ensamma tvättstugepoliser som brinner för att göra livet surt för andra, och ytterligare några finns på nätdejtingsajter i form av kåta ryskor som letar efter svenska män. Men de absolut konstigaste, mest absurda och groteskt verklighetsfrånvända personligheterna återfinns på bostadsbytarsajterna.

Det är helt sant.

Happy Valentine's

Om man är sjuk på alla hjärtans dag stavas den bästa meducinen helt klart hallonsorbet. Min lille systerson Emil sprider kärlek.

Söt familj. Valparna är två veckor och har precis börjat öppna ögonen.

Los Angeles

Kylan och skyfallen över Los Angeles i "sunny California" började när jag och systern anlände - och upphörde när jag åkte hem åtta dagar senare. Bilden föreställer King Kong, sedd inifrån en normalt sett öppen buss - nu med regnskydd - under Universal Studios "World Famous Studio Tour". Det var ungefär så här nära jag kom en filminspelning (allt var stängt när vi var där) och kändisarna som jag läser om i skvallerblaskorna. Under en guidad limousinetur i Hollywood och Beverly Hills fick jag även se Steven Seagals hus (jo, jo!) och Halle Berrys hustak i fjärran. I den lokala mataffären spanade jag in "Richard Fish" från Ally McBeal (han som kittlar Lucy Liu i knävecket) och så såg vi en av killarna i tv-serien "Entourage".

Dr Phil svarade aldrig på mina mail om att få sitta i publiken (hallå, vem tror han att han är?!), men som tur var fick jag en biljett till The Tonight Show med Jay Leno istället. Det var verkligen hur kul som helst. Jag satt på första raden, bredvid en galen brutta från Boston som visade brösten för Jay Leno, sprang upp och dansade på scen innan sändning och var allmänt skrikig. "I looove your glasses! They are sooo cute!" utropade hon när hon fick syn på mig i början av showen. I slutet, när Jay Leno gav henne sin halvätna kanelbulle (han bakade bullar med en av gästerna i programmet) för att få tyst på henne, blev hon fullständigt till sig i trasorna. "Can you believe it?! He gave me his cinnamon roll! I am just such an open person, you know. Like, when I saw you, I commented on your glasses right away. That's just who I am! Want to taste some?".

I declined.

Los Angeles var en härlig stad, som det faktiskt, med lite möda och efter ett par återvändsgränder, går att ta sig runt i även om man inte har bil. Alla vi mötte var jättetrevliga och oerhört hjälpsamma. Det finns en del konstiga människor som vandrar runt på gatorna också förstås, men attityden mot dem är inte som i Sverige. När jag stod och väntade på flygbussen i fredags, satt det en hemlös man vid en papperskorg och fräste och skrek som om han vore besatt. Kommentar från paret som stod bredvid: "He must be having a rough day. God bless him".

Las Vegas

Las Vegas var verkligen en upplevelse. Vi gick runt i timmar och tittade på de fina hotellen längs "the Strip", och hade gärna stannat längre än tre dagar. Här i lobbyn på "the Bellagio", där delar av filmen Ocean's 11 spelades in. Taket var täckt av vackra upplysta blomblad av glas. Utanför hotellet såg vi "de dansande fontänerna", en helt makalös vattenshow som ges en gång i halvtimmen inför horder av turister (Ocean's 11 slutar framför fontänerna). Jag och Ulrika såg den tre gånger...

På hotellet "The Venetian" gled gondolerna runt i riktiga kanaler under vackra ljusblå, molnfyllda himlavalv. Vi glömde nästan bort att vi var inomhus. Mängder av exklusiva butiker som Gucci, Prada, Marc Jacobs, Yves Saint Laurent vart vi än tittade. Det spelar ingen roll på vilket hotell du bor eller hur mycket eller lite pengar du har - som gäst i Las Vegas är du välkommen överallt. Det gillade jag. Och så är jag mycket stolt över att jag dubblade min insats på Kasinot. Gick därifrån med åtta dollar. :-)

San Francisco

Jag och lillasystern har spenderat tre dagar i San Francisco. Mycket kullar, många hemlösa - och så spårvargnarna. Här på väg ner till hamnen, Fisherman's Wharf, i en cable car, medan solen gick ner.

Gott Nytt År

Promenix i Höör på årets sista dag.

Nyårsafton är magisk. Ytterligare ett år ligger framför oss, fyllt av händelser som vi inte har en aning om idag, fyllt av vägar som vi inte vet att vi ska gå på. Men om ett år står man återigen och blickar tillbaka. Det är coolt.

Och så raketerna! Jag älskar fyrverkerier. Finns det något häftigare? Nix. (Köp en ”Nilens silverjuvel” eller en ”Blinkerbomb” och jag faller som en fura.)

Hursomhaver. Efter att ha dragit streckkoder och slagit in varor i wellpapp till leda hela senhösten och julen, hoppas jag på ett spännande 2008. Som en vän sa till mig, ”det kan ju på många sätt inte bli så mycket sämre” (än 2007). Förutsättningarna är således goda. Jag är av princip emot nyårslöften men för att ha någon som helst chans att klara dem går jag härmed ut med dem in public (till mina fem trogna läsare, d.v.s.). Challes ytterst blygsamma förhoppningar och nyårslöften ser ut som följer:

• Att hitta ett bra och roligt jobb
• Att hitta en mysig bostad
• Att träffa mitt livs kärlek
• Att träna mera
• Att börja meditera
• Att sluta sno Marlboro Lights av min kära mor

Avslutar med min favoritdikt som jag älskat sedan jag var 14 (och som jag reciterar för mig själv ibland i min ensamhet, när det är mörkt ute och stjärnhimlen klar).

Kram o Gott Nytt År!

Viktor Rydbergs Kantat från 1877

”Ur nattomhöljda tider
emot ett mål fördolt för dig,
o mänsklighet du skrider
i sekler fram din ökenstig!
Din dag är blott en strimma
som lyser blek och matt –
se, framom henne dimma
och bakom henne natt!
Och släkten, där du tågar,
i öknen segna ned,
och bävande du frågar:
allsmäktige, vart bär min led?

I jordens syner röjes,
att allt här nere ändligt är;
och då till himlen höjes
din forskarblick, du spanar där..."

KLICKA HÄR FÖR FORTSÄTTNING

"An(other) inconvenient truth"

Tror du på spåkärringar? På att man kan förutse framtiden och "läsa av" andra människors inre? Oavsett inställning, se det här klippet från youtube. Jag såg det för några månader sedan och tänker fortfarande på det. För min del så visar det en av de största sanningarna om mänskligheten. Säger inte mer än så. Titta själv. Vad tycker du?

Do you believe in psychics? Is it possible to predict the future? Whatever your opinion, watch this clip. I saw it a couple of months ago and am still thinking about it. I believe it conveys one of the greater truths about mankind. Will leave it at that. Watch it and see for yourself. What do you think?

To be still

En kille sitter och mediterar på Stockholms central, mitt bland alla rusningstrafikanter. (Gjorde reklam för nåt meditationscentrum, kanske sitter han egentligen och tänker på vilken film han ska hyra på Videomix senare, vad han ska göra för mat när han kommer hem eller hur han ska lirka loss den där bruttan från igår. Oavsett vilket är det coolt.) Jag vill också kunna vara stilla när allt runtomkring är kaos.

Underbar dokumentär

Hotelldirektör Maja Nyblom. Foto: Jörgen Arrebäck (taget från svt.se/.../1/c6/85/68/76/klar_palacehotell.jpg)

"Gästerna betyder allt för mig, jag älskar dem allihop. Och snart är man 93 år, det är inte klokt. Arbete betyder hälsa och välstånd sa di förr. Arbete och danse, det är det bäste, då håller man sig frisk. Tror jag. Man ska skratta och va' gla".

Maja Nyblom drev Hotell Palace i Hultsfred fram tills hon var 94 år. Hon avled i maj i år. Tre dagar tidigare svängde hon på de lurviga på dansbanan. Se denna helt underbara dokumentär om en helt makalös människa som fram till hon dog städade, bäddade sängar, checkade in gäster och lagade hotellfrukostar. Alldeles ensam. Jag grät så jag trodde jag skulle dö. (Men så har jag också alltid älskat känslosamma dokumentärer. Ratade som åttaåring tecknade filmer och satt istället och tittade spänt på serien "Goda Grannar". Följde på helspänn hur kameran filmade Iris och Helge. Iris ensam i soffan i den mörka hallen. Ledsen. Helge ensam vid det tjocka furumatbordet. Ledsen. Helt sinnes, naturligtvis. Det svenska mörkret och den stillsamma vardagen har alltid berört mig ända in i benmärgen på någon konstig vänster.)

"Palace Hotell" är av de absolut bästa dokumentärer jag sett. (Får nog dela förstaplats med "Rebel Music - the Bob Marley Story". Se gärna den också! Njutning för själen indeed.)

Är övertygad om att alla har en roman att berätta.

KLICKA HÄR FÖR ATT SE MAJA NYBLOMS. Vilken krutgumma...

Spänning...

... kan vara att betrakta pippifåglar.
Min lille systerson Emil, fyra månader, tittar med stora ögon. Så även mostern.