Pålsundsberget, Stockholm, Sverige, kl. 15.23. Becksvart. Någon eller några är ute och går med sin hund. (Jag kan inte riktigt se för jag glömde glasögonen hemma i vanlig ordning.) Jag tittar upp mot fönstren och ser julstjärnor. Känner en oerhörd längtan efter att också ha en julstjärna. Och ett hem. Ett riktigt hem. "Dagens i-landsproblem" som HippHipp!-gänget skulle säga. Men sådan är min längtan. På jobbet läser jag många tidningar och tänker många tankar, som leder till längtan (hur skriver man förresten längtan i plural? En längtan, flera..?). Dessa rafsar jag ner på post it-lappar, som jag klistrar in i min agenda, som jag sedan klistrar in i min "kom-i-håg-att-göra-bok", som sedan ska skrivas av på bokens sidor, för att där förevigas. De senaste veckorna ha samma längtaner återkommit. Jag vill verkligen:
1. Pilgrimsvandra till Santiago de Compostela i Spanien. Ensam. I ett par veckor. Träffa en del, gå själv en del, fundera en del, gråta en del, skratta en del. Ha skoskav en del.
2. Åka till Afrika igen. Denna gång med en viss person. "Happiness is only real when shared", som Christopher McCandles, vars öde förevigats i Sean Penns film "Into the wild" (se den!), skrev innan han dog i Alaskas ödemarker. Titta på världens största sol när den går upp och ner. Skumpa runt på fyrhjulsdrivna utflykter, leka med barn, se giraffer och elefanter, känna Afrika-solen över bleka axlar.
3. Åka till Fredrika i Åsele kommun i Västerbotten och se det stora tempelbygget.
Nu ska jag öppna min dammsugare och leta efter datorns F9-knapp, som jag råkade suga in tidigare.
1 comment:
"En längtan, flera längtor" skulle jag spontant säga, men jag är inte säker på att Horace & C:o skulle hålla med mig.
Däremot skulle vi nog vara överens om att beckmörkt stavas med e. Som i tjär- och oljerestprodukten (samt deckarkomissarien) beck.
Kram!
Post a Comment