Barnvakt

Skulle gått ut ikväll, men på grund av force majeure ställdes planerna in. Istället föll min lott på att vara barnvakt åt den lille parveln, som inte vill något annat än att vara hos sin "mammmammmaaa". Efter två timmars skrikande sover han nu äntligen. Funderar nästan på att sadla om till barnskötare, tre examina till trots. Behöver ett jobb! Satte i halsen när jag läste Sydsvenskans jobbannons inför sommaren. Deras vikarier ska helst ha tre års erfarenhet i bagaget och redan ha ett jobb i dagsläget, men ändå vilja söka till Sydis, för att man antas vilja "testa något nytt".

Testa nytt i all ära, men under en sommar?! Som sökande förväntas du alltså ta tjänstledigt från ditt andra jobb för att jobba som vikarie på Sydsvenskan under ett par förgängliga sommarveckor. Need I say more om arbetsmarknaden för oss nyutexaminerade journalister?

Jag hade kunnat skriva om annonsen åt dem:

”Är du en av alla dem som trodde att du kunde skriva redan innan journalistutbildningen, men som tog dig igenom flera års studier ändå, för att visa för arbetsgivare svart på vitt att du faktiskt är en vettig person?

Kul för dig. Men vi kollar fortfarande inte på din ansökan.

Nu söker vi dig med ett annat sorts driv bakom pennan. Inför sommaren letar vi efter vi ett antal hungriga reportrar som vill skriva om malmöbarnens sommarlov, testa GB-glassar i värmen, recensera utebion i Folkets park och ringa semestrande kommunpolitiker för att få kommentarer till dödfödda artiklar om niondeklassarnas matvanor och nedskräpning i Hjärup.

Du har antagligen en fast tjänst på SvD, DN eller Dagens Industri, där du arbetat i ett antal år och tjänar bra med pengar. Åren då du harvade som lokal kommun- eller allmänreporter reporter är förbi, men har gett dig ett ovärderligt nätverk. Naturligtvis kan du även fotografera och hoppa in som webbredaktör, videoreporter och redigerare på kort varsel.

Välkommen med din ansökan!"

Suck.

Detta ska, hursomhelst, föreställa ett försök att skriva lite, som andra bloggare gör. Tycker faktiskt det är underhållande att läsa andras personliga inlägg, där de skriver att de bakat sockerkaka, att de snart ska dricka varm choklad, att de gick en sväng på söder och såg ett par sjukt fina mjukisbrallor. Und so weiter. Kan bara av någon anledning inte förmå mig själv att publicera sådant. Tror jag har en inbyggd tråkighets-vanföreställning om mig själv.

Lyssnar nonstop på Justin Timberlakes "Losing my way". Så grym. Och skön att dansa till. Hade jag fått vara en enda artist i hela världen hade jag velat vara Justin. (Skulle för övrigt gärna vilja ha honom här hemma i soffan).

Är det någon som vet varför tanter färgar håret lila så får ni gärna höra av er. Har funderat över detta sedan jag såg den första sockervaddsbullen när jag var tonåring, och hela spörsmålet väcktes åter till liv häromdagen, när jag såg en tanta med en extremt syrenfärgad kalufs här i Höör. Vad kan de möjligen tänka när de ber frisörskan om färgen? Eller är det frisörkåren som har en sorts hemlig pakt där de kommit överens om att få alla gamlingar att se ut som Simpsons-figurer bara för att det är kul? Kan inte erinra mig att jag sett lila tanter i andra länder.

Har ikväll sett melodifestivalen - detta fasansfulla jippo (och Kristian Luuk) - mot min vilja. Ska dock erkänna att Sanna Nielsens "Empty Room" var väldigt vacker. Vet hur det känns att sakna någon så. Rafsade ner texten på en gammal tidning, bara för att ha den. Kunde inte sagt det bättre själv.

Till sist vill jag utfärda en varning. I vårt samhälle finns det många konstiga människor - en del står väsandes i en busskur sent om natta med salivet rinnande nerför hakan, andra går på Lunds gator med en skylt om vem som mördade Olof Palme, en del är ensamma tvättstugepoliser som brinner för att göra livet surt för andra, och ytterligare några finns på nätdejtingsajter i form av kåta ryskor som letar efter svenska män. Men de absolut konstigaste, mest absurda och groteskt verklighetsfrånvända personligheterna återfinns på bostadsbytarsajterna.

Det är helt sant.