Bangkok i mörker

Efter tio timmar i luften anlände jag idag till Bangkok. Satt bredvid
en mycket trevlig thailändsk kvinna på planet som möttes av hela tjocka släkten på flygplatsen. Hennes dotter erbjöd sig vänligt att köra mig till mitt hotell, som ändå skulle ligga ”på vägen”.
Det var fel.

Hotellet, Y.M.C.A. Collins International House, som jag blivit rekommenderad av vänner, har upphört att existera. Det förstod vi efter drygt tio samtal till ”gula sidorna”, ett antal turer fram och tillbaka på den stora motorvägen (hennes kille fick ibland backa rakt emot all trafik för att kunna vända!) och efter att ha stannat flera personer som inte hade en susning. Hemma i Svealand tyckte jag förvisso att det var lite konstigt att jag aldrig fick svar på mina mail till hotellet (!) men tänkte att det löser sig… Tjejen, som själv jobbar på hotell, ringde upp gula sidorna igen och fick flera tips på prisvärda hotell. En timme senare däckade jag i sängen på ”Rex Hotel” en bit utanför centrum. Hon var min ängel idag! (Jag kan se mig själv i en taxi prompt insisterande på att det visst ska ligga ett hotell här… sedan avsläppt med all packning mitt på motorvägen i 35 graders värme).

Tog ikväll Sky Train in till Siam Square för att få en bid mad. Döm om min förvåning när jag kommer in och hör att restaurangen spelar ”It’s fun to stay at the Y.M.C.A…”!!! Helt sjukt. Det blir mörkt redan vid 18, så jag såg inte direkt nåt av stan. Däremot noterade jag hur det känns att gå runt i en musikvideo. På gatlyktorna sitter stora högtalare som pumpar ut musik runt hela Siam Square. Samma låt även om du förflyttar dig. Såg ett par stora lyxiga köpcentrum och en massa affärer med märkesvaror. Min shopaholic till lillasyster skulle vara i sjunde himlen. Annars mest mörker, trafik och ljudet av visselpipor. Hoppas se mer imörrn. (på bilden syns skytrain-spåren)